Bla bla bla...

Min syster är som de flesta tjejer, väldigt babblig. Det är inte tyst på henne många minuter om dagen. Hon älskar djur och säger apa, katt, vov, bäää, mjau, kra kra, pippi.. Hon har även stenkoll på öga, näsa, nose, mun, hår. Hon är väldigt kärleksfull och säger bye, bye pappa när han ska till jobbet, bye bye mamma här hon ska upp och lägga sig och Där är mamma! när hon kommer ner igen. Andra väsentliga ord som mer andvänds flitigt när det gäller mer mat och mer av något hon vill göra igen. Lagom till jul började hon rabbla upp släktingarnas namn. Och vi får inte glömma ord som bok, båt, boll, lampa, docka.. Men det är något som inte stämmer. Varje gång mamma eller pappa pekar på mig och frågar henne vad jag heter så svarar hon alltid Linnea.